BISTÅND Sverigedemokraternas syn på bistånd har i åratal förvrängts av våra motståndare. Vår hållning har alltid varit att länder som tar emot svenska skattepengar ska kunna ta ekonomiskt och humanitärt ansvar för sin befolkning. Vi har aldrig förespråkat att all hjälp till andra länder ska upphöra, vilket flera av våra meningsmotståndare hävdat i åratal. Men vi har varit tydliga med att bistånd inte får gå till fler ineffektiva projekt, symbolpolitik eller totalitära regimer. Det är skattebetalarnas pengar vi talar om. Då krävs att varje krona används med ansvar och att vi kan kontrollera hur och till vad pengarna används. Vi accepterar inte att biståndet göder korruption eller används för att stilla den politiska viljan i finare internationella salonger. Vi kan inte blåögt titta på när medel som tas ur svenska plånböcker används ansvarslöst.
Jag välkomnar därför flera av de förändringar regeringen nu genomför på biståndsområdet. Särskilt viktigt är beslutet en tredjedel av biståndet används för att stödja Ukraina. Rysslands krig är inte bara ett angrepp på ett enskilt land, det är en attack på Europa och våra gemensamma principer. Ukraina försvarar inte bara sitt territorium, utan också vår säkerhetsordning. Att hjälpa dem återuppbygga energisystem och samhällsfunktioner är inte bara rimligt, det är vår skyldighet. Ukraina är vår frontlinje. Vi sviker inte våra grannar när de står upp mot förtryck.
Men för att stå upp för våra ukrainska bröder och systrar krävs mer än det bistånd som Sverige i dag bidrar med. Det finns ett skriande behov att stärka Ukrainas hälsosystem. Det är ett faktum att sjukdomar frodas i krigszoner. Viktiga insatser som vaccinationskampanjer för barn står idag stilla runt om i landet. Det här måste vi motverka.
Jag har alltid varit tydlig i min hållning i denna fråga. När pandemin slog till uppmanade jag det svenska folket att vaccinera sig. Jag tog mina egna sprutor, trots att många valde att ifrågasätta. För mig har det aldrig handlat om att vinna poänger, utan om att ta ansvar. Vaccin räddar liv. Punkt.
Därför har jag länge haft respekt för det arbete vaccinalliansen Gavi bedriver. Sedan millennieskiftet har de vaccinerat över 1.1 miljard barn och räddat mer än 18 miljoner liv. Det är inte känslor, det är fakta. Varje krona som satsas ger utdelning. Enligt studier från Johns Hopkins ger varje investerad dollar minst femtiofyra gånger tillbaka i samhällsnytta. Det finns inga andra biståndsprojekt som är lika effektiva.
Viktigast av allt: detta är ett bistånd vi kan följa. Resultaten är spårbara. Vi kan se exakt hur många barn som vaccinerats och vilka sjukdomar som trängts tillbaka. Det är raka motsatsen till det luddiga, verkningslösa bistånd som länge präglat svensk politik. Vaccinationer av barn är inte symbolpolitik. Det är verkliga insatser som gör skillnad.
Jag har själv besökt Uganda och sett detta med egna ögon. I en enkel klinik utanför Kampala mötte jag vårdpersonal som med små medel gjorde stor skillnad. Inga konferenser. Inga PR-kampanjer. Bara människor som vaccinerade barn mot polio och tuberkulos. Föräldrar som vet att deras barn kommer få en chans till ett liv utan sjukdom. Det är sådant bistånd som gör skillnad.
Sedan 2011 har barnadödligheten i Uganda nästan halverats. Det är ingen tillfällighet. Det är resultatet av konkreta insatser, så som ett bättre vaccinationsprogram. Att Sverige varit en del av detta ger mig viss stolthet. Det är inte att kasta pengar på problem. Det är att hjälpa till där det fungerar. Men det skär i hjärtat att barn i ett europeiskt land så som Ukraina nu inte får samma tillgång till den här typen av grundläggande, livsviktig vård som innan kriget.
Vi måste också vara pragmatiska, ett tankesätt som historiskt inte präglat svensk biståndspolitik, och erkänna att detta inte bara handlar om andra länder. Det handlar också om oss i Sverige. Covid-19 visade med all tydlighet att sjukdomar inte känner några gränser. Ett utbrott i ett annat hörn av världen kan snabbt nå Sverige.
Vi i Sverigedemokraterna har varit kritiska till mycket inom svenskt bistånd. Med rätta. Men att stödja vaccinationer av barn är undantaget som bekräftar regeln. Här finns effektivitet, transparens och resultat. Sverige bör därför bekräfta sitt stöd till Gavi vid den kommande givarkonferensen i Bryssel i juni och vi bör fortsätta bidra på minst samma nivå som tidigare. Det är en investering i stabilitet, trygghet och framtid. Det är pengar som går till att stödja Ukraina och till att försvara svenskar från framtida pandemier.
Gavis modell bygger på att länder gradvis ska ta över allt större ansvar för både finansiering och distribution av vaccin. Sedan starten har 16 länder blivit självständiga från Gavi. Ukraina är ett av dem – men kriget riskerar nu att utradera åratal av framsteg.
När man står på fast mark behöver man inte svaja i vinden. Vi ska stå upp för Ukraina. Vi ska stå upp för beprövade, effektiva hälsoinsatser som räddar liv. Vi ska ge barn som föds i Europa samma möjlighet att överleva sjukdomar som vi sedan länge botat eller kan behandla. Och vi ska aldrig be om ursäkt för att kräva att biståndet används på rätt sätt.
Det handlar inte om att vara god. Det handlar om att vara klok.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot och ordförande i Stiftelsen Hepatica
(Artikeln är publicerad i kortare version på Altinget.se den 11 juni 2025)
