Partivänner,

Det är otroligt vad de här åren har gått fort - från valet 2006 fram till nu. Det känns som det inte var länge sedan vi höll valvaka i Stockholm och gladdes över de enorma framgångar vi hade på det lokala planet. Så pass stora framgångar att vi fick svårt att fylla alla platser.

I mediernas ögon beskylldes vi för att vara oseriösa eftersom vi hade större framgångar än vi hade kandidater. Till och med i kommuner där vi inte ens ställde upp fanns en stor efterfrågan på vår politik.

Det visar att väljarna efterlyser en sverigedemokratisk politik i landet. Det visar att svenska folket vill ha förändring i Sverige. Och det visar att om vi bara kan tillmötesgå den önskan så kommer vi också att fortsätta nå framgångar.

Bara i år har vi haft två valrörelser där vi gått kraftigt framåt. Även om det inte blev något mandat i Europaparlamentet, gick Sverigedemokraterna framåt i årets val, både jämfört med det förra EU-valet 2004 och riksdagsvalet 2006. Med 3,3 procent av rösterna nådde partiet sitt bästa resultat någonsin i ett allmänt val.

Inledningsvis låg partiet kring 4,0 procent och många trodde att Sverigedemokraterna skulle lyckas med att ta ett mandat. Men allt eftersom rösträkningen fortsatte under söndagskvällen sjönk resultatet något och landade slutligen på 3,3 procent.

Resultatet är dock en framgång jämfört med det förra EU-valet 2004, då partiet erhöll 1,1 procent av rösterna. Även jämfört med riksdagsvalet 2006 var valet en framgång. Och då skall man ha i beaktande att vi har särskilt svårt att motivera våra EU-negativa väljare att gå till valurnorna.

I kyrkovalet i förra månaden fortsatte framgångarna. Vi nästan dubblade våra mandat i kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Och vi tog oss in i ännu fler stiftsfullmäktigen och lokala församlingar.

Det är tydligt att sverigedemokratin efterfrågas allt mer och i allt fler sammanhang.

Som om inte två valrörelser var mäktigt nog så står vi nu inför vårt största prov någonsin när vi nästa år skall ta oss in i samtliga kommuner och landsting i Sverige samt bli det tredje eller fjärde största partiet i riksdagen. Det är en mäktig uppgift men det kommer att bli en fantastisk resa.

På tal om resor, mina vänner.

Under sommaren hann jag bland annat med en semesterresa till de svenska fjällen och på resan upp genom Sverige så passerade landskap efter landskap förbi utanför tågfönstret.

Sverige är ett vackert land med skiftande naturlandskap, varje del av Sverige har sin charm. Sverige är aptitligt. Sverige är inbjudande. Sverige är historiskt. Och Sverige är inte minst värt att bevara för våra efterkommande.

Att sätta ord bakom känslan av Sverige är inte lätt. Men det finns de som verkligen har lyckats. Det finns inga som skildrat Sverige så bra som två av världens bästa författare genom tiderna. Selma Lagerlöf gav oss Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

I mitt tal inför Riksårsmötet i fjol i värmländska Karlstad tog jag upp just Selma Lagerlöf. Sveriges natur, kultur och folklynne och våra djur skildrades på ett sätt som berört oss alla som barn. Det är samtidigt en bild av Sverige som håller på att försvinna.

Både journalister och politiker från de andra partierna tycks tävla om att påstå att det inte finns något svenskt. Ingenting kan vara mer fel. Det svenska är unikt för Sverige och Selma Lagerlöf skildrar det på ett sätt som få andra klarat av.

En annan författare som till skillnad från Selma Lagerlöf inte fick äran att tilldelas Nobels litteraturpris, men som har en särskild plats i våra svenska hjärtan är barnboksförfattaren Astrid Lindgren.

Genom böckerna om Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga har hon förmedlat en positivt, men ändå inte överromantiserad bild av både kärnfamiljen och det äldre svenska samhället i stort, samt spridit kunskap om äldre svenska traditioner, maträtter, språkliga uttryck och mycket annat till miljontals svenska barn. Hennes kulturbevarande gärning är ofantligt stor.

Ni som har läst Lindgrens böcker känner säkert till en bok som särskilt utmärker sig jämfört med andra. Fantasyromanen Bröderna Lejonhjärta innehåller ovanligt tunga och mörka teman.

I denna roman finns sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck. De ljusa och varma temana är dock också starka: syskonkärlek, lojalitet, hopp, mod och uppror.

Romanen handlar om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta, eller Lejon som de egentligen hette, som efter att de avlidit kommer de till Nangijala, ett land bortom stjärnorna där de får sitt nya efternamn. I Nangijala upplever bröderna äventyr och tillsammans med andra motståndsmän för de kampen mot den ondskefulle Tengils förtryck och draken Katla.

Att stå upp mot orättvisor och förtryck är något vi sverigedemokrater – kanske mer än andra - väl känner till. Och precis som Karl gjorde så ser vi ljuset. Vi ser hoppet om en bättre framtid. Genom lojalitet till varandra och vårt land kommer vi också att kunna bekämpa det förräderi som pågår i riksdagens korridorer.

Astrid Lindgren, min generation har växt upp till hennes sagor och den förtrollade värld som hon återgav. Men Astrid Lindgren hade även ett stort hjärta och var samhällsintresserad.

Vad hade hon egentligen sagt om hon fått se hur det svenska samhället utvecklat sig.

När invandrarungdomar som, till skillnad från Emil i Lönnebergas små hyss, kastar sten på brandkår och polisen för nöjes skull och bränner byggnader och bilar i förorterna? Hon hade säkerligen ställt sig frågan; Hur kunde det gå så här fel?

Astrid Lindgren kunde även dammat av sin satiriska saga om Pomperipossa i Monismanien. Pomperipossa var en allegorisk berättelse om hur en kvinna som jobbar och sliter ändå bara får 5000 kronor om året kvar att leva på.

En liknande berättelse hade säkert Astrid Lindgren skrivit idag om hur våra pensionärer beskattas högre än inkomsttagare och tvingas leva under marginalerna. Det är skamligt hur våra pensionärer, som byggt upp vårt Sverige, behandlas idag.

Förbättrade villkor för våra pensionärer kommer att bli en av vårt partis viktigaste frågor i valplattformen nästa år. Det kan jag lova er! Vi kommer i arbetet med att ta fram en skuggbudget och valplattform nästa år att betrakta frågan som en av de mest prioriterade frågorna.

Det vore skam annars! Vilka andra skall föra våra äldres talan om inte vi sverigedemokrater? När riksdagspartierna sviker i frågan skall vi vara tydliga; vi accepterar inte att våra äldre får det allt sämre ställt när vi uppenbarligen har resurser att tillgodose hela världen.

Samtidigt är det så att det som ena handen tar ger den andra handen. Här i Skåne sitter jag själv invald i regionfullmäktige och här har den styrande sjuklövern, det vill säga allianspartierna ihop med de tre rödgröna partierna, gemensamt bestämt att människor som befinner sig illegalt i Sverige ska få avgiftsfri sjuk- och tandvård.

Samtidigt får våra äldre och barn betala för sig - och de illegala - via skattesedeln. Tala om orättvisa. Från Sverigedemokraternas sida var det ett enkelt beslut om hur vi skulle ställa oss. Alla människor skall givetvis ges akut vård men är man inte en del av samhället eller betalar skatt och gör rätt för sig så ska man betala fullpris för sjuk- och tandvård. Hela vårt trygghetssystem bygger på att alla är med och hjälper till, betalar efter förmåga och får efter behov.

Nu har sjuklövern i Skåne bestämt att det ska finnas fripassagerare. Jag kan lova er alla att vi sverigedemokrater kommer att riva upp detta och liknande beslut efter valet 2010 om vi ges inflytande.

Partivänner,

Inte bara äldrefrågor står i fokus för oss i nästa val. Den svenska arbetslösheten stiger och samtidigt har regeringen öppnat upp för en helt okontrollerad arbetskraftsinvandring. Den 15 december i fjor trädde nämligen en ny lag i kraft.

Lagen handlar om arbetskraftsinvandring och öppnar upp för hela världen att konkurrera mot svensk arbetskraft i Sverige.

På sikt kommer det sannolikt att leda till att svenskar ställs utanför den svenska arbetsmarknaden till förmån för billig utländsk arbetskraft. Den nya lagen måste betraktas som ett stort svek gentemot svenska folket och arbetarrörelsens tysthet i frågan är beklämmande.

Dagen innan beslutet höll Sverigedemokraterna ett torgmöte utanför LO-borgen i Stockholm för att protestera mot den nya lagen men också för att visa missnöje med att den svenska fackföreningsrörelsen har svikit sina medlemmar – de svenska arbetarna.

Den nya lagen låter nu företagen få avgöra om de behöver importera arbetskraft. Tidigare var det den statliga myndigheten AMS som bedömde om det fanns brist på arbetskraft bland vissa yrkesgrupper i Sverige.

Lagen ger alla utlänningar, som får en anställning hos ett företag i Sverige, rätt till två års uppehållstillstånd. Efter två år kan de få förlängt ytterligare två, såvida de fortfarande är anställda. Därefter har de rätt till permanenta uppehållstillstånd och livstids försörjning i Sverige.

Om deras anställning upphör innan de fyra åren har gått föreligger det inga krav på att arbetsgivaren skall rapportera in detta till myndigheterna. Inte heller måste någon statlig myndighet undersöka saken.

Den som förlorat arbetet kan således fortsätta att uppehålla sig i Sverige, gå under jorden och ta del av allt fler privilegier som ges till dem som uppehåller sig illegalt i landet. Jag nämnde tidigare att i Region Skåne har man t ex beslutat om att ge avgiftsfri sjuk- och tandvård till sådana och fler privilegier är förmodligen på väg.

De svenskar som i lågkonjunkturens tidevarv hamnar utanför arbetsmarknaden lär få ännu svårare att hitta en väg tillbaka in eftersom man nu öppnar upp för hela världen att komma till Sverige och konkurrera om jobben. Svenskarna lär hamna i underläge eftersom utländsk arbetskraft blir billigare för företagen även om det i lagen står att arbetsgivarna skall erbjuda ”avtalsenlig lön” eller en lön som är ”bruklig i branschen”.

Man hade trots allt förväntat sig att den svenska arbetarrörelsen med fackföreningarna och Socialdemokraterna i spetsen hade protesterat.

För facken borde det handla om att skydda sina medlemmars – de svenska arbetarnas - intressen och för sossepartiet om att stå upp för framförallt den grupp som man påstår sig värna om. Men det har varit anmärkningsvärt tyst från dessa parter.

Regeringen har svikit de svenska arbetarna. Oppositionspartierna i dagens riksdag har svikit de svenska arbetarna. Det är ingen i maktens korridorer som längre företräder och värnar de svenska arbetarna. Därför behövs vi sverigedemokrater i riksdagen.

Under nästa mandatperiod ämnar vi driva de frågor som våra nyligen antagna riktlinjer med koppling till det arbetsmarknadspolitiska området föreskriver.

Vi kommer att å det skarpaste motverka lönedumpning och skydda de svenska arbetarna. Detta genom att riva upp de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och kraftigt reducera anhöriginvandringen.

Vi kommer att försvara den svenska modellen genom att verka för ett avskaffande av utstationeringsdirektivet, delar av den nuvarande arbetstidslagen samt alla övriga försök till inblandning på den svenska arbetsmarknaden ifrån EU eller andra utländska intressen. Vi accepterar inte att EU eller något annat land bestämmer över oss!

Vi kommer att motverka diskriminering och svenskfientlighet genom att skrota instegsjobben och förbjuda alla andra former av positiv särbehandling, etnisk kvotering på arbetsmarknaden. Och vi kommer att öka arbetarnas trygghet genom en förstärkt satsning på yrkesutbildning och matchning samt genom att höja ersättningsnivåerna i A-kassan.

När alla övriga partier sviker i dessa frågor skall vi sverigedemokrater ta steget ut och visa vilka vi företräder och värnar. De nya moderaterna må kalla sig det nya arbetarpartiet, men vi är både det nya arbetarpartiet och det nya arbetarepartiet.

Partivänner,

Inför nästa års val kommer mycket fokus att ligga på om vem som vi kommer att stödja i en vågmästarroll, både i riksdagen och här hemma i regionfullmäktige. Svaret är enkelt. Alla som går oss tillmötes är vi beredda att prata med, men vi kommer inte sätta oss som lydiga hundar i en majoritet och vifta på svansen när det kastas rester till oss. Vi har en ambition att förändra Sverige och att ta ett långsiktigt ansvar. Vem vi stödjer beror helt och hållet på vilken politik som förs och vilket stöd vi får i våra frågor.

Till syvende och sist handlar allt om att vi har en vision. Inte om ett Sverige som det var på 1950-talet, som trångsynta meningsmotståndare vill göra gällande, utan om ett modernt Sverige, i vilket de värderingar som överförts från generation till generation skapat sammanhållning och välfärd, framsteg och trygghet. Det är det Sverige jag vill se i en snar framtid.

Vi har ett land som vi ska ta hand om och efterlämna till nya generationer. Vi har ett land som vi har gemensamt ansvar för, både för hur det ser ut idag och i framtiden.

Vi har ett land där våra svenska värderingar och vår unika kultur har sin plats. Vi har ett land där även människor med rötter i andra länder, som vill arbeta, göra rätt för sig och ta till sig vår kultur och våra värderingar är välkomna och de som är emot reser hem igen.

Passar det inte så är det bara att åka hem. Vår gästfrihet är stor för de som vill välkomnas och bli en del av det svenska, men signalen är tydlig för alla de som inte vill; Res hem och kom inte hit igen! Så enkelt är det!

Partivänner,

Lyssna nu noga på vad jag har att säga. Nu har vi haft två stycken generalrepetitioner i form av två olika valrörelser. Vi har lättare att engagera våra väljare i de allmänna valen men det är ingen garant för att vi ska nå riktigt bra resultat. För stora framgångar krävs det stora arbetsinsatser. Men tillsammans kan vi med hårt arbete och gemensamma krafter nå extraordinära framgångar nästa år.

Vi ska jobba hårdast under hela våren och sedan arbeta hårdare än alla andra under sommaren fram till söndagen den 19 september. För jag kan lova er att det inte kommer att gå av sig självt. Vi har kämpat hårt för de fina opinionssiffror som visar över 5 procent och vi kommer få kämpa ännu hårdare för varje procentenhet.

När andra partier kan ta hjälp av medier och journalisters skrivande så får vi förbereda oss på att medierna kommer att förtala, smutskasta och ljuga – i vanlig ordning. Kan de inte angripa vår politik så angriper de oss som personer. Behöver jag nämna att som sverigedemokrat behandlas du på ett helt annat sätt än vad övriga politiker?

Men det har hittills varit föga framgångsrikt. Vi går framåt ändå och vi kommer att fortsätta att gå framåt.

Oavsett medierna. Oavsett våra politiska motståndare. Så kommer vi att gå framåt. Varför? Jo, vi är det enda partiet som ser verkligheten som den är och som den upplevs av vanliga folket. Vår politik baserar sig på hur verkligheten förhåller sig. Det är därför som vi kommer att fortsätta att nå framgångar oavsett hur vi blir behandlade. I 20 år har man försökt förtala, smutskasta och ljuga om oss. Men vi har fortsatt framåt.

För som vår partiordförande sade vid riksårsmötet 2007 i Karlskrona när han citerade den store filosofen Rocky Balboa ur filmen med samma namn:

”Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen, och fortsätta röra dig framåt. Hur mycket du kan ta, och fortsätta röra dig framåt. Det är så du vinner.”

Vår partiordförande fortsatte:

”Man hånar oss, bespottar oss, slår oss, kastar sten på oss, avskedar oss från våra jobb, kastar ut oss från våra fackföreningar. Och ändå står vi där, hela tiden lite större, lite starkare. Mod, civilkurage, heder, solidaritet, stolthet, sammanhållning och, inte minst, en fast övertygelse om att vi har rätt, att det är vi som är den goda sidan. Det är den alldeles speciella SD-andan, som vi ska vara rädda om och som vi ska fortsätta bygga på för framtiden. Det är så vi vinner.”

Kan vår partiordförande ha mer rätt?

I höst har vi startat en rekryteringskampanj i syfte att hitta kandidater för partiet till valet nästa år. Som jag inledningsvis talade om så finns det en större efterfrågan på vår politik än vad vi kan leverera kandidater.

Det måste vi råda bot på.

Vår målsättning måste vara att vi, efter valet nästa år, kan besätta alla mandat vi kommer att erhålla runt om i landet. Därför måste vi nu tillsammans arbeta energiskt med att rekrytera kandidater och utbilda dessa i kommun- och landstingspolitik. Sverigedemokraterna växer hela tiden. Vi blir allt fler medlemmar och det bildas allt fler lokala föreningar runt om i landet.

Det är mycket positivt.

Men för att klara målen måste vi redan nu lägga in en högre växel. Tiden börjar bli knapp och det är mycket som skall göras. Men jag hyser gott hopp, mina vänner. Jag vet att ni alla gör ert yttersta och jag vet att det finns nog ingen annanstans så många människor med ryggrad som i vårt parti.

Vi har alla tagit steget och visat att vi vill ha en politisk förändring i Sverige. Det är ett steg som många fortfarande inte vågar ta, tyvärr. Jag vill passa på att tacka er alla för era uppoffringar och för era insatser för partiet. Ni är de finaste människorna som finns!

Avslutningsvis vill jag återknyta till vårt svenska kulturarv och den fantastiska Astrid Lindgren som på ett allegoriskt sätt beskriver Sverigedemokraternas politiska vision i boken Bröderna Lejonhjärta. Kampen mellan det goda och det onda, mot förtryck och tyranni och för frihet och kärlek. Det är sverigedemokratiska värderingar.

Tack Astrid Lindgren för dina insatser för den svenska kulturen och tack alla medlemmar för att ni åker ned till Skåne en hel helg för att delta vid partiets landsdagar. Men som sagt, det är en kamp för frihet av kärlek till vårt land, vår kultur och vår historia. Tack vänner!

Som vanligt vill jag avsluta med orden, som var vår landsfader Per-Albin Hanssons devis: Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!

Tack, mina vänner!