DEBATT Anförande i riksdagens utrikespolitiska debatt den 14 februari 2024.
Herr talman,
Låt mig börja med ett citat.
”Det är möjligt att konstruera helt främmande framtidsscenarier för Rysslands utveckling. Det kan varken uteslutas att reformpolitiken återkommer, att utvecklingen fortsätter i samma utveckling eller att sönderfallet accelererar. Det kan heller inte uteslutas att den politiska ledningen ersätts av röd-bruna krafter med politiska ambitioner som hotar vårt närområde eller kanske hela omvärlden.
Osäkerheten är stor. Ett nerrustat försvar tar åratal att bygga upp igen – den tiden har vi kanske inte den dagen det politiska läget förändras. Vår försäkring heter: Svenskt Försvar!” [slut citat]
Citatet är från 1999, ur en artikel jag skrev i vårt partis ungdomsbulletin. Jag kan konstatera att jag som tjugoåring kunde göra bättre analyser då än vad företrädarna i denna kammare kunde göra.
När vi 2008 verkligen kunde se vart Ryssland var på väg, genom invasionen av Georgien, satt man fortfarande och sov i denna kammare.
När vi efter riksdagsinträdet 2010 stod i denna talarstol och varnade för vad som eventuellt skulle hända om vi inte rustade vårt försvar, satt man inte bara och sov, man nästan hånade oss och kallade försvaret för ett särintresse.
Först efter invasionen av Krim började övriga partier så smått att vakna. Men det gick långsamt. Inte ens efter den fullskaliga invasionen av Ukraina insåg vissa här inne att när verkligheten förändras, säkerhetsordningar fullständigt satts ur spel måste man våga tänka om och rita om kartan efter den nya terrängen. Trots det satt dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist i SVT, två veckor efter invasionen, och meddelade att han inte ändrat uppfattning om ett svenskt medlemskap i Nato. Det säger ytterligare en del om analysförmågan hos dem som tidigare styrt vårt land.
Herr talman,
Ukraina utgör idag vår främsta frontlinje mot den ryska aggressionen. Det är därför så viktigt att vi fortsätter att ge vårt stöd till landet. Det finns varken tid eller utrymme att svikta i stödet och det är glädjande att det idag finns en så bred politisk uppslutning kring detta här i riksdagen.
Tyvärr gäller det inte alla andra EU-länder. Vi kan se hur Ungern vacklar och inte minst Slovakiens nya socialdemokratiska regering under Ficos ledning har antagit en mer prorysk hållning.
Men det är inte bara det som oroar. Samtidigt som EU i sin helhet säger sig stå bakom Ukraina har man avtal med och finansierar en regim som sänder soldater för att kriga för Rysslands räkning mot Ukraina. Det sk politiska dialog- och samarbetsavtalet, PDCA, med den kubanska kommunistregimen visar hyckleriet i EU. EU finansierar också 80 projekt på Kuba till ett värde av 155 miljoner euros. Projekt som i högsta grad gynnar regimen. Här har den svenska regeringen, efter påtryckningar från SD, sagt att man vill se över avtalet. Men för det krävs att fler länders regeringar ansluter sig till en sådan översyn. Vi kommer fortsätta att ligga på för att få bort detta skamliga avtal mellan EU och Kubas kommunistregim.
Herr talman,
Vi får inte heller glömma bort andra konflikter som sker i skuggan av kriget i Ukraina. Stora delar av Georgien är fortsatt ockuperat av Ryssland. I Nagorno-Karabach har Azerbajdzjan utfört etnisk rensning av armenier och tvingat 120.000 på flykt och landet fortsätter att provocera mot sin granne i väst.
Azerbajdzjan fortsätter att bryta avtalet från 2020, begå krigsbrott och övergrepp mot mänskliga rättigheter och man vägrar att delta i fredsförhandlingar. Här borde världssamfundet, som första steg, införa sanktioner mot enskilda regimföreträdare som står bakom Azerbajdzjans agerande. Jag har lyft frågan med utrikesministern, som inte avfärdar sådan åtgärd, men i vanlig ordning hukar bakom övriga EU. Och i EU vet vi hur framgångsrika Azerbajdzjan, med sin kaviardiplomati, varit på att köpa sitt stöd.
I skuggan av kriget i Ukraina ser vi också hur Kommunistkina tar tillfället i akt och utökar sina kränkningar och provokationer mot det demokratiska Taiwan. Här är det också viktigt att Sverige, liksom resten av världen, står upp för ett självständigt Taiwan.
Herr talman,
En konflikt som inte hamnat i skuggan av kriget i Ukraina, är det som händer i Israel. Här måste omvärlden vara tydlig i sitt stöd för Israels rätt att försvara sitt land och sitt folk. Efter den avskyvärda terrorattacken den 7 oktober i fjol, där terrororganisationen Hamas slaktade tusentalet israeler, har jag full förståelse för att Israel nu med full kraft ser till att avlägsna dessa terrorister från jordens yta.
Men samtidigt, herr talman, blir jag direkt illamående av att se hur det finns människor i vårt land, som kommit hit och tagit del av vår gästfrihet, som på våra gator hyllar Hamas och firar slakten av israeler. Det bör vara slut på vår gästfrihet för dessa människor och de bör ha en enkelbiljett tillbaka till Gaza. De som hyllar terrorism har inte i Sverige att göra.
Och i dessa sk Mellotider, gör det mig också illamående att se hur den svenska kultureliten nu försöker stoppa Israels medverkan på Melodifestivalen. Jag hade förväntat mig att i alla fall några på den lista man upprättat hade mer ryggrad än en amöba. Men det är tydligen för mycket att hoppas på. Skamligt är det i alla fall och de artister som undertecknat listan borde (ta mig tusan) skämmas!
Herr talman,
Idag ser vi hur konflikter ute i världen flyttas till vårt land och hur det påverkar de som bor här. Konflikten mellan Israel och Hamas har fått direkta konsekvenser för judarna i Sverige. Den omfattande massinvandring som skett till Sverige under de senaste decennierna av personer som nu går på våra gator och hyllar terrorism och slakt har fått följden av att judar i Sverige är otryggare än någonsin. De tvingas gömma sina attribut och dölja att de är judar.
Men i Sverige ska en jude kunna bära sin kippa på huvudet och Davidsstjärna runt halsen utan att riskera att bli utsatt för trakasserier eller ännu värre. Låt oss tillsammans se till att istället avlägsna de som står för våld och hyllande av extremism. Det har inte i vårt land att göra.
Herr talman,
Det finns mycket att säga om utrikespolitiken och tyvärr är tiden för anförande begränsad. Men låt mig avsluta med att Sverige bör vara lika tydlig i sitt stöd för Israel som man är för Ukraina. Sverige bör också vara tydlig med att skattemedel inte ska gå genom biståndsmedel till att finansiera organisationer som har en vag inställning till terrorism och antisemitism.
Därför är det mycket bra agerande från regeringens sida att man nu fryst alla utbetalningar till UNRWA – en organisation som gång efter annan ertappats med att sprida judehat, samarbeta med terrororganisationen Hamas och uppvigla till våld. Det borde inte förvåna någon när Israel hävdar att medarbetare för organisationen deltog i terrorattacken den 7 oktober.
Regeringen bör verka för att UNRWA avvecklas. Och till dess ska inte en svensk krona gå till organisationen.
Tack.
