Georgien – 13 år av rysk ockupation

GEORGIEN/RYSSLAND Idag är det 13 år sedan Ryssland invaderade Georgien och ockuperade de båda georgiska regionerna Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien. Rysslands agerande måste uppmärksammas, påminnas om och fördömas å det skarpaste.

För 13 år sedan invaderade Ryssland Georgien på land, till sjöss, med flyg och via cyberrymden och begick en fullskalig militär aggression mot Georgien.

Angreppet saknar motstycke i sin omfattning och effekt. Nio av tolv georgiska regioner utsattes för ryska flygbombningar och mer än 30 städer och byar, inklusive Tbilisi och Kutaisi, besköts av ryska strategiska bombplan och militära flygplan. Klusterbomber och andra typer av förbjudna vapen användes. Som ett resultat dödades och sårades hundratals civila och militärer. Tusentals civila tvingades på flykt och anslöt sig till den halv miljon internflyktingar och flyktingar som redan fanns i Georgien efter att tidigare ha blivit utvisade under vågor av etnisk rensning. 53 georgiska byar i och runt Tskhinvali-regionen/Sydossetien rensades och förstördes helt. 35 000 hus som tillhör etniska georgier brändes och förstördes avsiktligt.

I augusti 2008 tog Ryssland dessutom kontroll över fem dalar och 125 byar i Georgien. Även om den ryska presidenten den 12 augusti 2008 undertecknade det EU-medierade vapenstilleståndsavtalet och Ryssland var tvungna att dra tillbaka alla sina militära styrkor till förkrigspositionerna, fortsatte Moskva luftbombardemang över hela Georgiens territorium och två veckor efteråt beslutade Kreml att erkänna den så kallade självständigheten i Georgiens odelbara regioner Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien. Allt detta var en oöverträffad attack mot grunden för den regelbaserade internationella ordningen, en uppenbar kränkning av folkrättens grundläggande normer och principer och ett stort slag mot FN-stadgan och Helsingforsslutakten som definierar reglerna för multilateralism och internationell fred.

Efter slutet av det kalla kriget var den ryska aggressionen 2008 Rysslands första försök att rita om suveräna gränser i Europa och starta angrepp mot hela det demokratiska samfundet, vilket tydliggjorde att Moskva främjar den så kallade ”nya ordningen”, ”nya verkligheten” och utmanade hela den europeiska säkerhetsordningen och använde alla tillgängliga hybridkrigsverktyg i sin arsenal.

Rysslands invasion och olagliga ockupation av de georgiska regionerna Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien var bara en början på Kremls långtgående strategi. Åren efter har följts av Rysslands liknande aggressiva scenario på Krim och östra delarna av Ukraina.

Det är uppenbart att Ryssland 2008 uppfattade bristen på avgörande och konsoliderat svar från det internationella samfundet som ett slags grönt ljus och, med tanke på den låga prislappen för landets olagliga handlingar, utvidgade målområdet långt bortom Ukraina och till och med östliga partnerskapsregionen. Idag kan vi spåra de ryska hybridkrigsverktygen över hela det europeiska och euroatlantiska området som angriper själva kärnan i internationell säkerhet och stabilitet. Dessa sträcker sig från riktade mord, cyberattacker, desinformationskampanjer och propagandamaskiner till paramilitära och militära manövrar.

I själva verket förstår Kreml att man inte längre behöver delta i storskaliga väpnade fientligheter, eftersom metoderna för icke-konventionell krigföring, med lägre kostnader, ändå ger resultat för Moskvas mål. Därför tvekar man inte att överskrida lagliga gränser och fruktar inga konsekvenser.

Den 21 januari i år avgjorde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, domen i målet angående den väpnade konflikten mellan Georgien och Ryssland i augusti 2008 och dess konsekvenser, och fastställde det rättsliga faktum att Ryssland har ockuperat och utövat effektiv kontroll över Georgiens regioner i Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien efter det EU-medierade avtalet om vapenstillestånd den 12 augusti 2008. Domstolen i Strasbourg fann Ryssland ansvarigt för brott mot flera bestämmelser i den europeiska mänskliga rättighetskonventionen, inklusive för dödande, tortyr, misshandel och godtyckligt frihetsberövande av georgiska civila och militär personal, plundring och bränning av georgiska hem, etnisk rensning och omänsklig behandling av georgier riktade som en etnisk grupp och berövande av rätten för internflyktingar och flyktingar att återvända till sina hem.

I åratal har Ryssland spridit desinformation om kriget i augusti 2008 i ett försök att ta avstånd från konflikten och frånsäga sig sitt ansvar. I detta ljus väger Europadomstolens dom extra tung, eftersom Rysslands ansvar i kriget 2008, dess ockupation och effektiva kontroll över två georgiska regioner inte längre bara är en politisk bedömning, utan utgör ett juridiskt fastställt faktum. Beslutet beskriver uttryckligen den verkliga graden av Rysslands juridiska ansvar och tar bort möjligheten att ytterligare manipulera.

Det råder ingen tvekan om att domen är ett viktigt rättsligt instrument i processen för fredlig konfliktlösning. Det bör också fungera som en ryggrad för konsolidering av internationella ansträngningar för att driva Ryssland att fullgöra sina internationella skyldigheter och stoppa olaglig ockupation av två georgiska regioner.

Under de senaste 13 åren, sedan kriget i augusti 2008, har Georgien och dess folk bemött alla former av Moskvas pågående hybridkrig, genom att kombinera konventionella såväl som icke-konventionella verktyg. Rysslands olagliga ockupation, som bör ses som de facto annektering, förstärkt militär uppbyggnad och ständiga övningar i båda regionerna i Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien, byggande av en Berlinmur i hjärtat av Georgien och befästning av ockupationslinjen samtidigt som man satt upp taggtråd, staket och konstgjorda barriärer, rutinmässiga övningar och olagliga kvarhållanden och kidnappningar utförda av ryska FSB-trupper, tortyr och berövande av liv på grund av etnicitet, begränsning av rörelsefriheten och ökande isolering från resten av Georgien, intensiv russifiering åtföljd av förbud mot utbildning i georgiskt modersmål, etnisk diskriminering och allvarliga former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Allt detta definierar det dagliga livet för människor som bor i de två georgiska regionerna och byarna intill ockupationslinjen. De mänskliga rättigheterna och de humanitära förhållandena för de konfliktdrabbade människorna har försämrats ytterligare under Covid-19-pandemin. De fredliga civila har blivit politiska gisslan av de ryska ockupationsregimerna.

Allt detta är bara en del av samma mönster som Moskva tillämpar i det östliga partnerskapsområdet och i Svarta havsregionen. Vi ser alla för många exempel på hur Rysslands olagligheter undergräver fred och stabilitet i nationer och regioner. Vi vet alla hur oseriöst och oförutsägbart Moskva kan vara om man inte stoppas och hålls ansvarigt för att attackera den internationella rättsordningen och bryta mot internationellt erkända gränser för suveräna stater.

Om Ryssland ser att västvärlden blundar för dessa kränkningar och är redo att engagera sig i en “business as usual”-miljö, med liten hänsyn tagen till de av Rysslands olagliga handlingar, uppmuntrar detta bara Moskva till ytterligare försök att destabilisera den större regionen. Vi måste alla se det bredare sammanhanget och inse att det i dag kan vara georgier eller ukrainare, som är måltavlor, men i slutändan kommer ingen stat att vara säker om respektlöshet för folkrättens grunder blir en “norm” och “etablerad praxis”. Det är inte bara den europeiska säkerhetsordningen som står på spel idag, utan ödet för hela det reglerbaserade internationella systemet. Om vi ​​inte lyckas upprätthålla folkrättens grundläggande normer, vilka garantier har vi för att känna oss trygga i en allt mer utmanande och oförutsägbar värld?

Det internationella samfundet, partnerländerna och internationella organisationer måste erkänna hur brådskande det är att agera och ta avgörande ställning för att försvara värderingar, principer och kärnnormer i den internationella rättsordningen. Det internationella samfundet måste granska de kränkningar som Ryssland har begått i Georgiens ockuperade territorier under de senaste 13 åren och sedan dess militära aggression mot Georgien.

Ryssland måste uppfylla sina internationella skyldigheter, bland annat genom att genomföra det EU-medierade vapenstilleståndsavtalet från den 12 augusti 2008 och dra tillbaka ryska militärer och säkerhetsstyrkor från Georgiens ockuperade territorier. Ryssland måste vidare ta tillbaka erkännandet av den så kallade självständigheten för de georgiska regionerna Abchazien och Tskhinvali-regionen/Sydossetien och Ryssland måste säkerställa ett säkert och värdigt återvändande för alla internflyktingar och flyktingar till sina hem baserat på principerna i internationell rätt.

BJÖRN SÖDER (SD)
Ledamot i riksdagens utrikesutskott

Permalänk till denna artikel: http://www.bjornsoder.net/georgien-13-ar-av-rysk-ockupation/