Narrativet måste upprätthållas

ISLAM De vänsterliberala och politiskt korrekta medierna har skapat ett drev, som flera politiska företrädare snabbt hakat på, sedan SD:s partisekreterare Richard Jomshof i SVT-programmet ”Sverige möts” uttalade sig om islam. Att medierna och dessa politiska företrädare sprider en direkt felaktig bild spelar mindre roll eftersom dessa lögner passar väl in i det narrativ de tidigare skapat om SD och som de fortsatt vill framhäva.

För egen del har jag också blivit indragen i detta eftersom jag uppenbarligen är mediernas kanske största hatobjekt inom SD. Jag har inget emot att större delen av svenska journalistkåren och flera av mina politiska motståndare avskyr mig. Det är så att säga ett bevis på att man gör något rätt. Det vore mycket värre om det var tvärtom och man var älskad av alla de som förstört vårt land.

Det är heller inte första gången man försöker tillskriva mig åsikter som jag inte har uttryckt. Ni minns väl alla när jag tog våra erkända minoritetsgrupper i försvar för några år sedan och man vred mina argument 180 grader och pådyvlade mig åsikter och uttalanden som jag aldrig hyst eller sagt? Detta för att passa in i det politiskt korrekta etablissemangets narrativ.

Nu är det dags igen. Jag såg programmet i SVT och twittrade kommentarer allt eftersom. I en tweet, efter Jomshofs inlägg, skrev jag: ”Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion”. Samma inlägg skulle faktiskt en politisk motståndare, som vurmar för islam, kunnat skriva. Det var bara ett konstaterande. Jag lade inte in några som helst värderingar i det han sade. Det kunde jag gjort. Jag förstod nämligen fullt ut vad han menade. Men mitt inlägg var bara ett konstaterande om att han talade klarspråk – utan att linda in sina resonemang, som politiker ofta annars gör, och att han sade att han ansåg att islam var en avskyvärd religion. Ordet klarspråk betyder ju att uttrycka sig rakt på sak och utan omskrivning. Det verkar dock inte svenska journalister förstå. Eller, jo det gör de säkert. Men det spelar ingen roll. Narrativet måste upprätthållas.

I Expressen skriver man på ledarsidan att ”under SVT:s nya debattprogram ’Sverige möts’ twittrade SD-riksdagsledamoten Björn Söder entusiastiskt om sin partikollegas insats: ’Richard Jomshof pratar klarspråk om islam, som en avskyvärd religion’”. Min fråga, som jag också ställt till tidningens ledarredaktion, är vad man bygger påståendet om ”entusiastiskt” på?

En annan nyhetssajt, Omni, skrev att ”det var i SVT-programmet ’Sverige möts’ som Jomshof fällde kommentaren. Han fick sedan uppskattande kommentarer av partikollegan Björn Söder.” Även här ställde jag frågan vad man bygger ”uppskattande” på? Här svarade man att man inte riktigt förstod vad jag menade när jag ifrågasatte detta. Man skrev vidare: ”Du säger på Twitter att ’Jomshof talar klarspråk om islam’, vilket innebär att du ger din partikollega stöd i den åsikten. Att beskriva det som en uppskattande kommentar tycker vi inte är felaktigt”. Jamen, godda’, yxskaft!

Vad menade då Jomshof med sina uttalanden? Han förklarar det på sin Facebook på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Kanske till och med så hans belackare skulle kunna förstå ? För oss som varken medvetet eller omedvetet ville misstolka honom och sprida lögner förstod givetvis hans resonemang redan under TV-programmet. Men det tål uppenbarligen att upprepas.

Han skriver:

”Islam som styrelseskick är islamism

Min medverkan i gårdagens “Sverige möts” i SVT1 har tråkigt nog vantolkats och orsakat onödiga missförstånd, vilket hade kunnat undvikas om man verkligen hade lyssnat till vad jag framförde under debatten.

Den som såg programmet förstår att det som diskuterades, och som jag höll med Luai Ahmed om, var kritiken mot islam som ideologi och styrelseskick, det vill säga islamism. Jag lider med honom och det han har tvingats uppleva och jag anser att han är en mycket modig människa. Just det inlägget i debatten syftade därför till att ge honom mitt stöd.

Jag har aldrig varit ute efter att recensera enskilda individers tro eller religionstillhörighet. Som ateist (möjligtvis agnostiker) har jag starka åsikter om alla religioner, inte minst islam. Men att en enskild individ har en personlig tro är ingenting jag bryr mig om. Som politiker är det därför den politiska delen av islam – det vill säga islamismen – jag kritiserar.

Om man är ute efter att medvetet missförstå en politisk motståndare går det naturligtvis alltid att hänga upp sig på enskilda ord. Jag anser dock att det demokratiska samtalet hade mått bättre om vi i stället hade koncentrerat oss på att faktiskt lyssna till helheten och vad som är budskapet i det som framförs.

Här kommer hela den delen av samtalet transkriberat:

”Jag vill ju backa upp honom [Luai Ahmed]. Alltså så här, det finns en vanföreställning i dag bland socialister och liberaler att alla religioner är desamma, att dom skulle vara likvärdiga. Att jämställa alla religioner är lika korkat som att jämställa alla politiska ideologier, det låter sig inte göras och det är direkt felaktigt. Det är bara att ta en titt i den muslimska världen. Över hela den muslimska världen så kommer du ju se samhällen som skiljer sig på punkt efter punkt efter dom samhällen vi har i vår del av världen. Det är demokratiska underskott, man förföljer människor, det är kvinnoförtryck, det är våld, det är totalt elände. Det finns knappt något muslimskt samhälle som fungerar någorlunda, och jag menar, utifrån det då säga nej, man behöver inte dra alla muslimer över en kam, jag lider med dom människorna som tvingas födas i dom här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion.”

*Blir avbruten av programledare*

*Fortsättning* ”Så jag vill bara ha det sagt, det innebär, jag känner också folk som är från muslimska länder, många av dom är väldigt liberala människor för övrigt, inte minst människor jag har träffat från Iran.”

Jag har inte minst från riksdagens talarstol varit väldigt tydlig med att vi måste stödja de liberala krafterna inom islam och göra vad vi kan för att hjälpa dem i kampen mot de islamister som styr allt för många muslimska länder i dag. Det tycker jag fortfarande. För det finns naturligtvis människor som identifierar sig som muslimer och som, precis som jag, avskyr islamismen. Människor som precis som jag bara vill leva sina liv i frihet och ta hand om sin familj. De har det inte lätt och de behöver vårt stöd.

Vi måste därför inte bara försvara vårt land från islamisterna och de krafter som ger dem sitt stöd. Vi måste också göra allt som står i vår makt för att hjälpa de liberala krafter som i dag lider under islamisternas förtryck över hela den muslimska världen. Annars kommer det aldrig kunna ske en förändring till det bättre.”

Enklare kan Jomshof knappats uttrycka det?

Men faktum är att jag i min tweet inte uttryckte någon åsikt eller ställningstagande till vad Jomshof sade. Trots det tillskrev etablissemanget mig detta utan att ha frågat mig. Man ville också i sammanhanget tillskriva mig, på samma sätt som Jomshof, att vi tyckte att människor som bekänner sig till islam är avskyvärda.

Låt mig då redogöra för min syn.

För det första. Det är ingen som kallat någon muslim avskyvärd. Vad var och en tror på är också upp till var och en. Vi har religionsfrihet och yttrandefrihet i detta land – i alla fall än så länge. På pappret.

För det andra. I dessa friheter måste också ingå att kunna kritisera ideologier och till och med religioner. Och man bör även vara tillåten att kalla dem ”avskyvärda”, om man tycker så. Det innebär fortfarande inte att man tycker att människan som sympatiserar med ideologin eller religionen är avskyvärd. Jag känner människor som sympatiserar med kommunism. Jag tycker inte att de som personer är avskyvärda även om jag är tydlig med att jag anser att kommunism är avskyvärd och bör förpassas till historiens skräphög. Jag känner personer som är muslimer. Det innebär inte att jag tycker att de som personer är avskyvärda även om jag tycker att delar av islam är avskyvärda.

Apropå det. Kommer ni ihåg centerns Annie Lööf, som – som vanligt – inte var sen med att försöka dra billiga politiska poäng på rena lögner efter Jomshofs framträdande, när hon den 8 november 2013 på Twitter skrev: ”Det finns tre saker som jag tycker riktigt illa om: 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej. Jag säger nej till (S).”?

Vad är då skillnaden mellan att tycka ”riktigt illa om” och ”avskyvärd”? Menade hon i sin tweet att hon tycker riktigt illa om människor som sympatiserar med socialism? Det vore ju lika uppseendeväckande som Jomshof påstås mena. Nej, jag tror faktiskt inte att hon menade det. (Definitivt inte med anledning av att hon nu sitter och samarbetar med dem. Å andra sidan tror jag inte heller att hon, vad hon skrev till trots, tycker illa om varken socialism eller att hon ”säger nej till (S)”. Det senare vet vi ju alla numera inte stämmer.) Men hon skrev så i alla fall. Har någon sett henne bli jagad i medierna för att hon uttryckt sig så fruktansvärt om socialister? Nej, givetvis inte. Man valde nämligen att inte misstolka vad hon skrev.

För det tredje. Man måste förstå religionen islam och dess täta och oskiljbara koppling till politiken. Islam är inte bara en religion utan även en politisk ideologi. Islams självaste tideräkning börjar när islam blev en politisk och militär makt genom intåget i Medina år 622. Orden i koranen är heller inte tolkningsbara utan Guds egna ord. Man kan inte då, som Moderaternas gruppledare Tobias Billström, som tragiskt nog föll i medierna fälla och omgående gick ut och tog avstånd från Jomshof, säga att ”Islam är en religion som inte är ett problem i sig”. Då har man faktiskt inte förstått någonting alls. Ska jag välvilligt tolka Billström förstår jag nog vad han är ute efter även om jag tycker att det är tragiskt att han inte själv vill förstå Jomshof utan istället väljer att försöka ta billiga politiska poäng.

Vi har på senare tid i Sverige sett hur muslimska företrädare i islams namn vill förändra vårt samhälle i grunden. Allt fler röster har höjts, och politiska partier har bildats, med krav på att vårt samhälle ska anpassas till islam och förändras i enlighet med islams påbud. Och det har man faktiskt rätt att tycka i en demokrati. Men man har också rätt att starkt ogilla det. Ja, till och med anse det vara ”avskyvärt”. Det innebär inte nödvändigtvis att man för den delen tycker människorna bakom åsikterna eller som tillber religionen som de vill bygga vårt samhälle på, och som man kanske starkt ogillar, är sämre människor för det.

Det finns givetvis muslimer som enbart är troende till sin gud och har det som sin religiösa ensak. Det ska de också i religionsfrihetens namn få ha. Det är inget som politiker lägger sig i. Men när islam används i politiska hänseenden för att försöka förändra vårt samhälle måste den också kunna bemötas i politiken genom fördömanden. Jag backar Jomshof till hundra procent här. Den politiska delen av islam, islamismen, har ingen plats i Sverige. Punkt.

Tyvärr kan man också konstatera att de mer liberala krafterna inom islam, som vill försöka förändra religionen till att enbart handla om sin relation till gud och behålla det som sin ensak är alldeles för tystlåtna. De behöver därför omvärldens stöd för att våga ta striden mot de som vill fortsätta driva islam som en både religiös och politisk ideologi. Det är inga andra än muslimerna själva som kan se till att islam sekulariseras och en skilsmässa mellan den religiösa delen och den politiska delen av islam sker. Fram tills dess är religionens koppling till politiken tyvärr oskiljbar. Här måste vi, precis som Jomshof skriver,  stödja de liberala krafterna inom islam och göra vad vi kan för att hjälpa dem i kampen mot de islamister som styr allt för många muslimska länder i dag.

Slutligen. Att ha åsikter står faktiskt var och en fritt.  Likaså att tillbe vilken gud man vill. Man måste kunna skilja på sak och person. Demokratins grundfundament är att olika åsikter och yttringar stöts och blöts men att man respekterar varandra som människor. Men här har uppenbarligen något gått allvarligt fel i dagens Sverige.  Åsiktskorridoren är otroligt snäv och endast, av det politiskt korrekta etablissemanget, godkända åsikter får rymmas i den. Övriga ska jagas, drev ska skapas och åsikter ska medvetet misstolkas. Allt för att upprätthålla narrativet.

BJÖRN SÖDER

Permalänk till denna artikel: http://www.bjornsoder.net/narrativet-maste-uppratthallas/