I en skriftlig fråga (2021/22:54) till utrikesministern ville jag veta vad statens utgifter har varit för att föra de tre IS-terroristerna tillbaka till Sverige och om denna kostnad kommer att faktureras kvinnorna.

Bakgrunden till frågan är att regeringen har underlättat för de tre terroristerna och deras barn att komma tillbaka till Sverige. Med en svensk delegation på plats, bestående av bland annat erfarna diplomater, säkerhetspersonal och en barnläkare, hjälpte man dem bland annat genom att bistå dem att ta sig från Rojlägret i nordöstra Syrien till flygplatsen, där de kunde flyga tillbaka till Sverige.

Transporten mellan lägret och flygplatsen, personalen och UD:s hantering är givetvis sådant som belastat svenska staten, och detta bör således kunna anges offentligt för de svenska skattebetalarna.

Men i sitt svar vill inte utrikesministern ange vad det kostat. Hon skriver att ”kostnaderna för kvinnornas och barnens flygbiljetter täcks av kvinnorna själva, i enlighet med lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd”.

Men när det gäller vad ​​regeringens insatser för att få terroristerna till Sverige kostat anser utrikesministern att hon av säkerhetsskäl inte kan kommentera det: ”Av säkerhetsskäl kan jag inte ytterligare kommentera arrangemang kring transporter”, skriver hon i sitt svar.

I en ny skriftlig fråga (2021/22:131) undrade jag därför varför inte utrikesministern vill uppge statens kostnader i samband med regeringens insatser för att föra IS-kvinnorna tillbaka till Sverige, och på vilka grunder ministern åberopar säkerhetsskäl.

Utrikesministern vägrar att svara på frågan och skriver följande i sitt svar: ”Jag ber att få hänvisa till mitt svar den 6 oktober på Björn Söders fråga nr 2021/22:54 angående konsulära kostnader i samband med utvisningar av svenska kvinnor och barn från nordöstra Syrien till Sverige.”

Att regeringen inte vill uppge dessa kostnader för svenska folket är mycket anmärkningsvärt. Att dessutom åberopa säkerhetsskäl för att dölja dem är ännu mer anmärkningsvärt. Regeringen vill alltså mörka för svenska folket hur stora kostnaderna har varit för att underlätta för terroristerna, som av Kurdistans självstyre anses för farliga för Syrien, att komma tillbaka till Sverige. Nu är ytterligare minst tio kvinnor och tjugo barn på väg tillbaka till Sverige, och Sveriges Radio uppgav den 20 oktober att tre av dessa kvinnor och åtta av barnen förväntas anlända redan dagen efter.

Den senaste frågan kring de konsulära kostnaderna och på vilka grunder ministern åberopar sekretesskäl besvarar utrikesministern över huvud taget inte. Jag ställer därför på nytt frågan till utrikesminister Ann Linde och hoppas att hon denna gång kan bemöda sig med att besvara min fråga.

Med anledning av detta har jag frågat utrikesminister Ann Linde om varför hon inte vill uppge statens kostnader i samband med regeringens insatser för att föra IS-kvinnorna tillbaka till Sverige, och på vilka grunder hon åberopar säkerhetsskäl.

BJÖRN SÖDER

Efter att Sveriges regering 2014, mot en riksdagsmajoritets vilja, erkände Palestina som stat har det rått en frostig relation mellan Sverige och Israel. Den tidigare utrikesministern var dessutom förklarad persona non grata i Israel, och den socialdemokratiskt ledda regeringen har under många år fortsatt att pumpa in miljardbelopp till palestinierna – pengar, som indirekt varit med och finansierat terroristlöner och antisemitism.

Den svenska regeringens antiisraeliska politik har därför lett till att dörren till Israel varit stängd, vilket är ytterst beklagligt.

Därför var den nuvarande utrikesministerns besök i Israel mycket välkommet och kanske ett steg närmare en bättre relation länderna emellan. Den 18 oktober träffade utrikesministern sin israeliske motsvarighet Yair Lapid i Jerusalem. Israels president Isaac Herzog beskriver också besöket som en nystart efter åratal av diplomatisk iskyla. Man kunde därför hoppats på att Sveriges regering skulle slå in på ny politisk linje i sitt förhållningssätt i Mellanösternkonflikten.

Men redan dagen efter, på tisdagen, reste utrikesministern vidare till Ramallah på Västbanken och besökte företrädare för den palestinska sidan, bland andra den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Enligt Sveriges Radio betonade båda sidor att detta var ett möte mellan vänner. Och det råder knappast någon tvekan om den vänskapen. Palestiniernas president Mahmoud Abbas tillhör Socialdemokraternas systerparti Fatah och brukar bjudas in till Socialdemokraternas partikongress.

Mahmoud Abbas valdes till president i januari 2005. Sedan dess har inga val hållits, utan Abbas befinner sig nu på det 17:e året av vad som först sas vara en fyraårsperiod. Även de utlovade valen i år – parlamentsval den 22 maj, presidentval den 31 juli och val till den palestinska nationella kommittén (den lagstiftande organet för PLO) den 31 augusti – ställdes alla in. Enligt brittiska The Economist hamnar den palestinska myndigheten på samma nivå som Kambodja – ett land som Sverige upphört med bistånd till då det enligt biståndsministern ”är svårt att jobba brett med bistånd i ett land där intresset är så svagt för demokrati och mänskliga rättigheter” och att demokratin och rättssamhället utvecklas i fel riktning – när det gäller bristen på demokrati.

Även korruptionen är omfattande. Enligt den tidigare ordföranden i Palestine International Bank, Issam Abu Issa, är korruptionen inom den palestinska myndigheten enorm. Trots löften från president Abbas om att bekämpa korruptionen har nästan ingenting hänt. Enligt Abu Issa försvinner uppemot hälften av den samlade palestinska statsbudgeten.

Inför tisdagens besök på Västbanken lät Ann Linde antyda att hon tänkte tala allvarsord med den palestinska ledningen. Till Sveriges Radios Ekot sa hon följande: ”Ska vi kunna stödja en ekonomisk utveckling fullt ut då kan vi ju inte ha korruption på en sådan nivå som finns i Palestina.”

Med anledning av detta har jag frågat utrikesminister Ann Linde om vilken kritik hon framförde till den palestinska ledningen, och om de ovan angivna demokratiska bristerna, den omfattande korruptionen och antisemitismen kommer att få några konsekvenser för regeringens stöd till den palestinska myndigheten.

BJÖRN SÖDER

"Fler kvinnor med IS-kopplingar kan komma att utvisas från sin fångenskap i norra Syrien till Sverige. Efter att ha läst GP:s artiklar om utvisningarna reagerar riksdagsledamoten Björn Söder (SD) i ett inlägg på sin hemsida och ställer där samtidigt en fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

– Jag tycker inte vi ska ta hit dem överhuvudtaget."

Läs artikeln:

REGERINGEN FORTSÄTTER MÖRKA KOSTNADERNA FÖR ATT TA TILLBAKA IS-TERRORISTERNA TILL SVERIGE

Regeringen fortsätter vägra uppge vad det kostat svenska skattebetalare att plocka tillbaka IS-terroristerna till Sverige.

Bakgrunden till min fråga om kostnader var att regeringen har underlättat för de tre terroristerna och deras barn att komma tillbaka till Sverige. Med en svensk delegation på plats, bestående av bland annat erfarna diplomater, säkerhetspersonal och en barnläkare hjälpte man dem bland annat genom att bistå dem att ta sig från Rojlägret i nordöstra Syrien till flygplatsen, där de kunde flyga tillbaka till Sverige.

Läs svaret från utrikesministern här: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/konsulara-kostnader-i-samband-med-att-ud-forde_H912131

BJÖRN SÖDER

Enligt Göteborgs-Posten (GP) kommer Sveriges regering nu att hjälpa ytterligare IS-terrorister att ta sig tillbaka till Sverige. Det rör sig om ytterligare minst tio kvinnor och 20 barn, som sitter i lägret Roj i nordöstra Syrien. Det är fler än vad UD tidigare angett.

Sverige har visserligen en skyldighet att ta emot svenska medborgare och släppa in dem i landet när de anländer, men det finns ingen skyldighet för Sverige att underlätta för personer, som tillhört den värsta mördarsekten i modern tid och som har rest till länder som UD avrått från, att ta sig till våra statsgränser. Ändå är regeringen dessa behjälpliga med att ta sig tillbaka till Sverige.

Kabinettsekreterare Robert Rydberg säger till GP att ”våra beräkningar är att det i dagsläget finns tio kvinnor och 20 barn med svensk anknytning i ett av lägren i nordöstra Syrien, möjligen ytterligare några i ett annat läger som vi tyvärr inte haft tillträde till på samma sätt”.

Det kan alltså röra sig om fler än dessa 30, som regeringen nu ska hjälpa att ta sig tillbaka till Sverige.

Kabinettsekreteraren säger vidare att kvinnorna överlämnades till svensk personal redan vid lägerstängslen och att de togs bilvägen till den irakiska gränsen och sedan vidare till staden Erbil. Från Erbil tog sig kvinnorna vidare med reguljärflyg. De har skrivit på ansökningar om konsulärt bistånd och blir därmed återbetalningsskyldiga för biljetten för sig själva och sina barn, framhåller han.

Men i en tidigare skriftlig fråga (2021/22:54) till utrikesministern, och även en fråga till kabinettsekreteraren vid utskottsmöte, har man vägrat att uppge vad kostnaderna för att bistå dem att ta sig till Sverige är. Det vill man av ”sekretesskäl” inte uppge inför svenska folket.

Kabinettsekreteraren säger också följande: ”Låt oss inte glömma bort det faktum att ett mycket stort antal IS-svenskar, inklusive män, har tagit sig tillbaka på andra vägar till Sverige, utan att säkerhetspolisen har mött dem på Arlanda, utan att svenska myndigheter har känt till att de har smitit tillbaka på olika sätt till Sverige. Det är något som jag tycker att vi har anledning att ännu mer oroa oss för.”

Uttalandet bör få de flesta svenskar att känna stor oro. Det innebär nämligen att regeringen och myndigheterna saknar kontroll över vilka som släpps in i vårt land och att personer som man, uppenbarligen utifrån kabinettsekreterarens uttalande, vet har ingått i mördarsekten obehindrat kunnat ta sig genom Europa tillbaka till Sverige – eller direkt från andra destinationer till Sverige – utan att myndigheterna har någon kontroll. Hur är det ens möjligt att sådana personer kan resa och ta sig till och in i Sverige utan att regering och myndigheter har någon kännedom om det?

Med anledning av detta har jag frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson om han avser att, i syfte att förhindra att utsätta svenska folket för fara, vidta några åtgärder för att skärpa gränskontroller och kontroller av personer som försöker ta sig in i Sverige.

BJÖRN SÖDER