MOTION I Sverige är det talmannens uppgift att föreslå en ny statsminister för riksdagen. Det står fastslaget i regeringsformen. Därmed skiljer sig Sverige från andra parlamentariska demokratier i världen där det istället är statschefen som lämnar förslag till ny regeringschef till parlamentet.
Att Sverige skiljer ut sig gentemot andra parlamentariska demokratier beror på den kompromiss som slöts mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna 1971 i Torekov, den sk Torekovskompromissen. Kompromissen var en del av grundlagsberedningens arbete och innebar att den svenska monarkin bestod, men till priset av att monarken fråntogs allt politiskt inflytande, till exempel vid regeringsbildningen.
Det är nu snart 50 år sedan kompromissen slöts och det politiska landskapet i Sverige är förändrat. Det socialistiska blocket, med ett avskaffande av monarkin i programmet, har tack och lov inte längre egen majoritet och är dessutom långa vägar från att nå det.
Det är inte skäligt att en kompromiss som slöts för 50 år sedan, under helt annat politiskt landskap, skall bestå för all framtid. De politiska vindar som blåste då har mojnat. De två politiska block som fanns inom svensk politik under lång tid – och som gjorde upp i kompromissen – finns inte längre. Det är således ett helt nytt politiskt landskap med nya politiska inriktningar som råder.
Det vi kunde konstatera efter senaste valet var att talmansrollen, som skall vara skild från det rent politiska riksdagsarbetet, drogs in i det politiska spelet om regeringsmakten på ett sätt som vi tidigare inte upplevt. Att få talmansrollen blev helt plötsligt viktigt för att kunna försöka påverka valet av statsminister eftersom talmannen, givet sina fyra försök innan ett extra val måste hållas inom tre månader, kan lägga upp en strategi för i vilken ordning de olika kandidaterna ska föreslås. När valet står mellan extra val eller acceptera en särskild kandidat kan detta på ett väsentligt sätt påverka utgången.
Det finns starka skäl till att vidta åtgärder för att talmansrollen skiljs från det rent politiska spelet kring statsministerrollen och inte fortsätter att bli föremål för partipolitiska strategier och smutsigt spel. Det finns också anledning att åter uppvärdera statschefens, statens främsta företrädare, roll och lämna den politiskt förlegade överenskommelsen från Torekov. Det skulle också göra att Sverige återgick till samma system som präglar övriga parlamentariska demokratier i världen. Därför har jag i en motion till riksdagen föreslagit just detta.
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot
(Artikeln är publicerad på Altinget.se den 18 september 2020)
