I en fråga till statsminister Magdalena Andersson undrade jag om hon avsåg att vidta några åtgärder med anledning av hur vissa av hennes statsråd beter sig mot riksdagsledamöter och om hon tänkte tillse att statsråden verkar i god relation till riksdagens ledamöter.

Bakgrunden till frågan var hur klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) betett sig mot Ebba Busch (KD) efter att Busch blivit intervjuad av DN Kultur. I intervjun sade Busch, på goda grunder, att Henrik Schyffert är den värsta kulturupplevelse hon haft. Schyffert blev upprörd och svarade på Instagram med ett citat från Charlie Chaplin om att ”den bästa kritiken jag nånsin fått är att fascisterna hatar mig”. Han hävdade därmed indirekt att Kristdemokraternas partiledare skulle vara ”fascist”.

Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll, som gjort sig känd på Twitter för piska upp stämningen mot sina meningsmotståndare genom olika hätska utfall, länkade till Schyfferts Instagrampostning på Twitter och skrev: ”Japp precis min take. Tack Schyffert. ’#Den bästa kritik jag någonsin fått är att fascisterna hatar mig’”

Statsminister Magdalena Andersson är regeringschef och därmed ansvarig för regeringens relation till riksdagen. Även om hon inte gillar alla partiledare så kommer en värdighet med rollerna. Man behandlar varandra artigt och vänligt hela tiden även om man inte är vänner. Ansvaret, och etiketten, finns alltså sedan gammalt. Alla ledamöter, framför allt partiledare, är representanter för folket. Därmed har de en rätt till kollegial respekt.

När ett statsråd menar att ett parti leds av en fascist är det något oerhört. Vi kan till döddagar diskutera definitionen av fascism men alla kan nog enas om att det inkluderar avskaffande av demokrati, av mänskliga rättigheter och införande av polisstat, liksom att man slår hårt mot oliktänkande, mot civilsamhället etcetera.

Grunden för en parlamentarisk demokrati är ju att regeringen är ansvarig inför riksdagen. Demokratin som ideologi bygger på att man möts med respekt och i samtal. Själva kittet i en demokrati är just respekten och att man möts.

Statsministern måste förhålla sig till detta. Håller hon med sin minister om att partiledaren för Kristdemokraterna är fascist? Har hon tagit en diskussion om lämpligheten i detta utfall med statsrådet Strandhäll? Kommer hon att se till att Strandhäll och även andra statsråd skärper sig inför valet så debatten sansas?

Frågan, som lämnades in den 30 juni, skulle enligt gängse regler ha besvarats redan den 14 juli men först idag den 10 augusti bemödade sig regeringen med att svara. Men då inte ett svar från statsministern, till vilken frågan riktade sig, utan istället från ett annat av de värsta statsråden till att sprida hätska utfall och påhopp på sociala medier, nämligen Strandhälls egen parhäst justitie- och inrikesminister Morgan Johansson. Regeringen är sannerligen en parodi på sig själv. Den ytterst ansvariga duckar räddhågset och vägrar besvara frågan och lämnar istället över den till en som i högsta grad är en del av problemet.

Johansson svarar, föga förvånat utan någon som helst självkritik, att “den fria åsiktsbildningen säkerställs bl.a. genom ett starkt skydd för yttrandefriheten och informationsfriheten. Det är rättigheter som gäller för var och en såväl offline som online. Dessa gäller självklart också statsråd”.

Om några veckor kan väljarna entlediga denna katastrof till regering. Låt oss ta tillvara på den möjligheten.

BJÖRN SÖDER (SD)

Säkerhetsbristerna på Sveriges Radio som DN har avslöjat väcker frågor. Kulturministern är ytterst ansvarig för Sveriges Radio och det är symtomatiskt för den socialdemokratiska regeringen att vägra ta ansvar och i stället bara peka på...

Jag ställde tidigare en fråga (2021/22:1524) om på vilket sätt utrikesministern menar att ett av regeringen utnämnt sändebud mot organiserad brottslighet ska, som hon skriver, ”få bort våldet och bryta segregationen”.

Ministern svarade den 11 maj att det av henne utnämnda sändebudet ”har till uppgift att kartlägga hur utrikesförvaltningen kan stötta de brottsbekämpande myndigheterna, till exempel genom att identifiera hur våra ambassader och generalkonsulat kan arbeta med dessa viktiga frågor”.

Vidare skriver ministern i sitt svar att ”genom att angripa den organiserade brottsligheten på bredden, också genom stärkt internationellt samarbete, ökar förutsättningar för att nå framgång även i Sverige och inte minst i utsatta områden”.

Det har nu gått tre månader sedan utrikesministerns svar.

Jag har därför frågat utrikesminister Ann Linde:

Har det av regeringen utnämnda sändebudet mot organiserad brottslighet blivit klar med kartläggningen, och vad har denna i så fall lett fram till, och om kartläggningen inte är klar, när förväntas den bli det?

BJÖRN SÖDER