Fråga 2023/24:763 EU:s avtal (PDCA) med och finansiering av Kubas regim
av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
PDCA (Political Dialog and Cooperation Agreement) mellan EU och Kuba undertecknades 2016 och godkändes av EU-parlamentet 2017. Sedan dess har alla EU:s medlemsländer, utom Litauen, ratificerat avtalet. Avtalet ratificerades även av Kuba. Det sades att avtalet innebär att EU:s relationer med Kuba förs in under en enhetlig ram. Inom denna ram var det meningen att EU skulle kunna upprätta en årlig människorättsdialog med Kuba, tillsammans med flera andra politiska dialoger. Detta var naturligtvis en naiv tro.
Avtalet har inte lett till förbättringar av situationen för de mänskliga rättigheterna på Kuba. Tvärtom finns det i dag över 1 400 politiska fångar på Kuba. Den kommunistiska diktaturen på Kuba har förvägrat sitt folk de mest grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna i över sex decennier.
Samma regim har fungerat som en entusiastisk sovjetisk och rysk proxy, som aktivt deltagit i utländska interventioner från Angola till nu Ukraina. Utöver detta har Havannaregimen aktivt arbetat för att undergräva demokratin i hela regionen, med en direkt roll i att stödja diktaturer i Venezuela och Nicaragua.
EU finansierar också olika utvecklingsprojekt som stöder förtryck och bristfälliga totalitära institutioner. För närvarande finansierar EU enligt uppgift 80 projekt på Kuba till ett värde av 155 miljoner euro. Finansieringen riktas till organisationer kopplade till regimen. Men det mesta av EU:s stöd går via FN som förmedlar medlen. Detta händer medan den kubanska diktaturen inte tillåter särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter att resa till Kuba för att besöka politiska fångar, aktivister eller egenföretagande kubaner. FN-hjälp anklagas också för att användas av regimen mot befolkningen.
Faktum är att EU:s finansiering av tyranni på Kuba endast har tjänat till att uppmuntra förtrycket. De miljarder som Europa skjutit till genom PDCA med den kubanska regimen och Parisklubbens kreditlinjer och efterlåtelse av lån har inte nått Kubas folk. Den har finansierat regimen som förtrycker dem.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har den kubanska regimen förklarat fullt stöd till den ryska aggressionen och fördjupat sitt samarbete med Ryssland såväl som med de ryska allierade Belarus och Iran.
I mars förra året, innan kubanska trupper skickades till Europa, träffades Raúl Castro och Nikolai Patrusjev, sekreterare för Rysslands säkerhetsråd, i Havanna för att anpassa sina militära prioriteringar till varandra. De drog slutsatsen att det fanns ett behov av ett större samarbete mellan deras arméer i frågor som ”hot från väst” och att motverka ”färgrevolutioner” på Kuba och i Europa.
På Kuba pågår just nu stora folkliga protester mot förtrycket, och det finns möjligheter att hjälpa folket att få till en förändring. Ett sätt att bidra till en sådan förändring är att EU upphör med sin sponsring av den förtryckande regimen.
Jag har vid åtskilliga tillfällen lyft frågan om PDCA med statsrådet och vill ta tillfället i akt att tacka för de svar jag erhållit på mina frågor.
Statsrådet har varit tydlig i att hans bedömning är att det finns skäl som talar för en översyn av EU:s engagemangspolitik och PDCA-avtalet, inklusive EU:s bistånd till Kuba, och att han kommer att verka för att en översyn av PDCA sker. ”Detta sker genom att inom EU-samarbetet ta upp frågan för diskussion samt genom att samla stöd från andra medlemsstater för linjen att en översyn nu är befogad”, svarade han på en skriftlig fråga (2022/23:910).
I en uppföljande skriftlig fråga (2023/24:214) undrade jag vilka åtgärder statsrådet vidtagit inom EU-samarbetet för att få till stånd en översyn av avtalet.
Statsrådet svarade då att Sverige under hösten inom ramen för EU-samarbetet uppmanat till att en diskussion inleds om PDCA och dess resultat. Han betonade också att ”för att en översyn ska ske krävs stöd från ett flertal medlemsländer, och Sverige fortsätter vara tydliga inom EU-samarbetet med att vi ser att nuvarande engagemangspolitik med Kuba inte ger önskad effekt”.
Jag vill av denna anledning fråga statsrådet Johan Forssell:
Hur har det gått med samtalen inom EU om att få till en översyn av PDCA, och vilka andra medlemsstater har nu anslutit sig till den svenska linjen om att en översyn nu är befogad?
