DEBATT Om vuxna män vill klä sig i kvinnokläder står det dem fritt att göra det. Jag bryr mig faktiskt egentligen inte. Vi har i decennier på vuxenscenen haft After Dark som ofta på ett stilfullt sätt roat och engagerat vuxenvärlden. Men så vitt jag vet har aldrig denna drag-showgrupp haft en begäran av att involvera barn i drag-världen på det sätt som nu pågår runt om i landet.
När vuxna män utklädda till kvinnor med namn som Lady Busty och Miss Shameless Winewhore – på svenska Bystiga damen och Skamlösa Vinhoran – ska åka runt i landet och hålla sagostunder för småbarn undrar jag vad som egentligen händer i vårt samhälle. Dessa män uppträder under namnet Drag Story Hour, vilket är ett koncept som grundades i San Francisco 2015. På den amerikanska organisationens hemsida förklarar man att sagostunden ”fångar fantasin och leken i barndomens flytande könstillstånd och ger barn glamorösa, positiva och oblygt queera förebilder”. Det finns alltså en tydlig agenda bakom detta. För ett par år sedan twittrade Storbritanniens lokala sagostundskoncept ut pedofilmottot: ”Love has no age”.
På Bystiga Damens och den Skamlösa Vinhorans Instagramsidor så blir det glasklart att karaktärernas livsluft är sex. Den senare har också i sociala medier gjort reklam för en erotisk ritbok.
Samtidigt tycks det vara så otroligt viktigt för dessa att just involvera småbarn. Så viktigt att det har blivit ramaskri när detta ifrågasätts. Då är det helt plötsligt ”en ingrodd, svettig homofobi” som visar ”sitt gamla tryne”, som Expressens kulturchef Victor Malm uttrycker det.
Men det handlar inte om homofobi. Det handlar om att skydda våra småbarn från att dras in i vuxnas sexuella experimentverkstad. Här borde hbt-rörelsen själva vara tydlig med att dra en klar linje mot pedofili. Men det är den tyvärr inte.
När jag den 1 augusti 2007 skrev ett blogginlägg, vilket Daniel Vencu Velasquez Castro (S) refererar till i sin debattartikel men samtidigt sprider falskt påstående om vad jag faktiskt skrev, så var det en motreaktion mot att man då hade börjat blanda in barn och sexualisera dem i Priderörelsen. Under Stockholm Pride fyra år tidigare försökte arrangörerna nämligen sexualisera småbarn och lyfta fram dem som homosexuella. I annonser framställdes Birgitta 6 år som lesbisk och Anders 7 år som bög. Då var det bara Sverigedemokraterna och barnrättsorganisationen Ecpat som protesterade och menade att annonserna talade till pedofiler.
Fyra år senare förde jag alltså ett filosofiskt resonemang om hur normaliseringsprocessen historiskt sett ut när det gällde hbt-personer och hur den nu verkade ta fart gällande pedofili – eller i alla fall större acceptans till pedofili. Jag minns att samtidigt som jag skrev detta hade det i både Danmark och Nederländerna riktats krav från pedofilgrupper om att legalisera pedofili. Jag tillstår att jag kanske uttryckte mig aningen plumpt i blogginlägget men jag har aldrig jämställt ”homosexuella med djur och pedofiler”, som Vencu Velasquez Castro felaktigt hävdar.
Ytterligare fyra år senare, 2011, lät Stockholm Pride hbt-veteranen Kjell Rindar invigningstala. Rindar är välkänd inom såväl Rfsl som pedofilkretsar. Redan 1999 kunde konstnären Pål Hollender i sin film Pelle Polis (som SVT vägrade sända) avslöja bland andra Rindar men även andra tidigare företrädare för Rfsl om deras positiva inställning till pedofili. I filmen talar han sig varm om sexförhållanden mellan småpojkar och äldre män. Kjell Rindar säger i filmen att ”jag tycker att det vore bra om man hade ett klimat som möjliggjorde att det fortfarande fanns en pedofil arbetsgrupp som förde fram de här argumenten helt öppet… Jag tror inte att det går i dag. Jag tror att man måste vänta och låta tiden gå tills det lugnat sig”.(5) Kjell Rindar undertecknade också på 80-talet ett sexualpolitiskt utlåtande till justitiedepartementet där man försvarade en positiv inställning till pedofili: ”Vem är förbrytaren? Pedofilen skänker ömhet och kärlek… Pedofilen är inte sjuk…” löd skrivelsen. (Våldtäkt och andra sexuella övergrepp (SOU 1982:61))
Men det finns en ännu längre historia med kopplingar till pedofili. Tidningen Inblick redogjorde för denna på ett förtjänstfullt 2017 (Agnarsson, Ruben. Sexualpolitiska experiment på Sveriges förskolor. Inblick.se. 2017-09-17):
1991 diskuterade Rfsl:s förbundskongress en underavdelning för pedofiler. Motionen avslogs, men samma år avslöjades att Pedofila arbetsgruppen hade en postbox som gick till Rfsl:s adress.
1993 visade en FN-rapport att Rfsl:s reseguide Spartacus användes flitigt av pedofiler när de gjorde sina sexresor till Thailand. Guiden var, enligt FN, en vägledning för pedofiler som var på jakt efter barn utomlands.
I nummer ett år 1993 av Rfsl:s tidning ’Kom ut’ försvarade Rfsl:s grundare Nils Hallbeck pedofilguiden Spartacus genom att hävda att sex med barn kan vara något fint.
Samme Hallbeck skrev i organisationens egen tidning ’Kom ut’ (nr 6 1992) att två tredjedelar av de manliga homosexuella önskade sex med unga pojkar.
Men i maj 2002 avslöjar Världen idag att bland annat Rfsl:s kontaktförmedling används för kommersiell sexhandel med barn. Artiklarna vann Guldspaden och nominerades till Stora journalistpriset.
I oktober 2003 blev det offentligt att Rfsl:s ungdomsordförande förgripit sig på två unga pojkar i samband med rådgivning. Idag hade samma brott förmodligen bedömts som våldtäkt mot barn och resulterat i flera års fängelse.
Stockholms fria tidning uppmärksammade i december 2006 att QX Qruisers hemsida, som står Rfsl nära, användes för att sprida barnpornografi. Tidningen konstaterade att många av de pojkar som avbildades såg ut att vara långt under 18 år.
Jag kan konstatera att sedan jag skrev blogginlägget 2007 har mycket hänt. Jag kan också konstatera att jag tyvärr inte hade så fel i mina resonemang om hur framtiden såg ut. Idag hyllas och försvaras, på främst kultur- och ledarredaktionerna, involveringen av småbarn i de vuxna männens experimenterande och kommunerna arrangerar och finansierar dessa sagostunder.
Vuxnas sexualitet är ens privatsak och så länge den inte kränker någon eller att någon far illa av den så är det heller inget som politiker eller andra skall lägga sig i. Men när barn involveras i den har gränsen passerats med råge. Då är det vår förbaskade skyldighet att reagera.
I USA, som i många fall kan ses ligga flera år före Sverige, har det gått så långt att det t ex i Minnesota, av företrädare för transpersoner, har väckts rena politiska förslag om att ta bort exkluderingen av pedofiler från den skyddade gruppen ”sexuell läggning”. Det betyder att det skulle vara olagligt att diskriminera pedofiler. Det finns alltså en samlad ansträngning för att normalisera sexualiseringen av barn och att legalisera pedofili. Men i USA börjar nu också motrörelser att växa. En rörelse heter Gays against groomers. Det är bögar, lesbiska och bisexuella som gått ihop för att få bort de pedofila inslagen i rörelsen. De säger att om de hade vetat att deras stridande för sina rättigheter skulle leda till detta så skulle de aldrig tagit striderna från första början. Är dessa också ”homofober” enligt Vencu Velasquez Castro?
Jag vet att jag inte är ensam om att kritisera detta. Jag är helt övertygad om att en klar majoritet av svenska folket, såväl inom både heterovärlden som inom hbt-världen, inte heller anser det vara okej att involvera småbarn i vuxnas sexuella experiment och lekar. Det är nu dags att vi tillsammans höjer rösterna och protesterar. Innan det är försent. Vi vuxna har ett ansvar att skydda våra barn. Låt barnen få vara barn. Låt dem vara ifred!
BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot och förälder
(Artikeln är publicerad i kortad version på Expressen.se den 3 maj 2023)
