Stort grattis till Norge på nationaldagen!

BJÖRN SÖDER

ETT SVEK MOT FOLKMORDETS OFFER

Mellan åren 1915 och 1922 utfördes ett folkmord på framförallt armenier, men även andra kristna minoriteter som assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker drabbades. Runt 1,3 miljoner människor mördades brutalt. Bakom folkmordet stod framförallt den ungturkiska rörelsen. Folkmordet skedde mer eller mindre inför Europas stormakters öppna ögon, men ingen ingrep trots åtskilliga vittnesmål, bland annat från den svenska missionären Alma Johansson. En tid efteråt dömdes förvisso flera skyldiga för sina brott men många frigavs också, eller blev aldrig ens åtalade. Kristna grupper fördrevs från sin mark och förövarna försökte samtidigt sudda ut deras historia.

Vi har kunnat se hur förövarnas metoder gått i arv till extrema rörelser som nazister och islamister. Före invasionen av Polen lär Hitler ha sagt: ”Vem kommer idag ihåg utrotningen av armenierna?” Islamiska statens fruktansvärda härjningar har under senare år återigen drabbat flera av de folkgrupper som utsattes för folkmordet för hundra år sedan i Osmanska riket.

I mars 2010 tillkännagav riksdagen för regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet, att Sverige bör verka inom EU och FN för ett internationellt erkännande av det och att Sverige bör verka för att Turkiet erkänner det. Vi var ännu inte invalda i riksdagen när riksdagen fattade beslutet, men vi välkomnade det och har sedan dessa arbetat för ett erkännande i enlighet med det av riksdagen fattade beslutet.

Trots riksdagens tillkännagivande 2010 har dessvärre ingen svensk regering hittills erkänt folkmordet. I valrörelsen 2014 besökte Stefan Löfven Södertälje och lovade att driva frågan – om Socialdemokraterna vann valet. I en intervju med Assyria TV sa han: ”Har vi fattat beslut i riksdagen så ska vi naturligtvis fullfölja det. Det är absolut min målsättning.” Redan 2009 hade faktiskt Socialdemokraterna på sin partikongress beslutat att folkmordet skulle erkännas. Det visade sig dock, som vanligt, vara tomma ord. När Stefan Löfven väl vann valet 2014 och blev statsminister lät det nämligen helt annorlunda. I maj 2018 sade statsministern till SVT: ”Jag har gjort det jag sa, jag tog det till en utredning, den rapporten visade att det här är en oerhört komplex fråga. Det är en sak för ett parlament att erkänna folkmord, det är en annan sak för en regering.” Och på en direkt fråga om regeringen tänkte erkänna folkmordet svarade han: ”Regeringen har inte någon plan på det, nej.”

I ett svar månaden efter på en skriftlig fråga från SD svarade dåvarande utrikesminister Margot Wallström att det är komplicerat: ”Frågor om hur en regering bör förhålla sig till, och benämna, massövergrepp långt bak i tiden är komplicerade och innehåller flera folkrättsliga, konstitutionella, straffrättsliga och politiska aspekter som vi inte kan bortse från.”

Regeringen har svikit sina utlovade löften och inte heller hörsammat riksdagens beslut. Även nuvarande utrikesminister Ann Linde har återupprepat Wallströms svar och så sent som på minnesdagen av folkmordet den 24 april återupprepade hon begreppet ”massövergrepp”. Samma dag erkände USA:s president massmorden som folkmord och därmed bekräftade han vad representanthuset 2019 benämnt det som. Socialdemokraternas och Miljöpartiets löften när de i opposition drev på frågan om ett erkännande, visade sig inte vara vatten värda när partierna väl kom till makten.

SD har i olika sammanhang försökt trycka på regeringen om ett erkännande. Vi har också arbetat för att lyfta fram och ihågkomma det som skedde. Ett sådant exempel är hur vi genom hårt arbete lyckades ge Alma Johansson en plats i riksdagens goda gärningarnas rum, vilket innebär att tusentals skolungdomar som varje år passerar rummet nu påminns om folkmordet.

Alma Johansson var en svensk hjältinna som försökte hjälpa människor och lindra lidandet. Hon blev vittne till många av grymheterna. Sina upplevelser skildrade hon i skriften Ett folk i landsflykt och hon lämnade även vittnesmål till tyska och amerikanska diplomater som publicerade uppgifterna. Alma Johansson kom nedbruten hem till Sverige, men några år senare återvände hon trots det till Konstantinopel för att arbeta vidare bland armeniska flyktingar där. Där blev hon vittne till ytterligare övergrepp mot armenier. När dörren till Konstantinopel stängdes för gott flyttade hon och några medarbetare till Thessaloniki där de i tjugo år försökte lindra de armeniska flyktingarnas nöd. Det är en hjälteinsats väl värd att ihågkomma.

Under höstens krig då Azerbajdzjan, uppbackat av mäktiga Turkiet, anföll lilla Armenien fanns en överhängande risk till försök att slutföra det som påbörjades genom folkmordet 1915. Vi trodde i vår naivitet att oavsett partifärg borde riksdagen kunna samla sig i ett gemensamt fördömande, särskilt med tanke på det tidigare fattade beslutet. Men vi kunde tyvärr konstatera att det fanns svagt intresse från övriga av riksdagens partier att göra något gemensamt för att med enad kraft markera mot det fasansfulla som på nytt höll på att hända. Det är med andra ord mycket prat och lite verkstad när det väl kommer till kritan.

När nu utrikesministern går ut och kallar den armeniska tragedin för massövergrepp, inte bara förringar hon det som skedde. Hon spelar även de krafter som vill förneka att folkmordet inträffat i händerna. När Socialdemokraternas partistyrelse 2009 motsatte sig partikongressens beslut om att erkänna folkmordet använde man argumentet att det ”skulle utgöra ett hinder för Turkiets inträde i EU”. Det är inte långsökt att tänka att regeringens motvilja till att erkänna folkmordet nu, handlar just om relationerna till det auktoritära Turkiet med despoten Erdogan i spetsen. Det kan i sammanhanget vara värt att notera att det i dagens Turkiet är straffbart att hävda att folkmordet har ägt rum. Att vara diktaturer till lags har tydligen blivit Socialdemokraternas främsta signum.

Men det är dags att kalla det som skedde 1915-1922 för vad det var – nämligen ett folkmord. Att som Ann Linde kalla det för ”massövergrepp” är det inte bara ett hån mot folkmordets direkta offer. Det är också ett hån mot alla deras efterlevande.

BJÖRN SÖDER (SD)
Riksdagsledamot utrikesutskottet

MARKUS WIECHEL (SD)
Riksdagsledamot utrikesutskottet

MATS NORDBERG (SD)
Riksdagsledamot utrikesutskottet

SARA GILLE (SD)
Riksdagsledamot utrikesutskottet